Det går nog rätt
Hur ser jag ut? Vilka signaler skickar jag ut? Vem är jag vän med? Livet har blivit alltmer komplicerat för mig. Adam Dunkels presenterade utmaningen för de uppkopplade prylarna på dagen för ”Internet of Things”. Åter arrangerat av SICS i samarbete med EIT ICT Labs, Wisenet, KTH och Stockholms Universitet. Platsen är Electrum i Kista utanför Stockholm. Det är i sanning en ny värld som nu står inför oss säger Adam och alla de andra talarna unisont. Miljarder av uppkopplade gruskorn som alla ska ge oss information om vår omgivning. I framtiden är det full koll som gäller.
Det blir glasklart för mig att detta Utopia aldrig kommer att fungera utan ett gemensamt globalt och opolitiskt moln av kommunikation för att använda och fördela all denna information.
Men är detta möjligt? Att vi skulle lyckas att bryta ner de politiska och kommersiella barriärer som omger oss i nuet känns som en vision direkt tagen ur någon av våra sciencefiction-författares verk.
På samma IoT-dag inledningstalar professor Kristina Höök om sociala interaktioner. Min egen tveksamhet till det öppna sociala molnet, exempelvis Facebook, är avvaktande men det gäller inte Kristina. Sällan har jag hört någon så ärligt positiv till denna öppenhet. Javisst, som Kristina säger, den personliga integriteten är vi själva ansvariga för men idag måste vi finnas med i molnet. Vi har vår egen digitala ”persona” att sköta om. Byter du kläder när du ska på fest? Sätter du på dig arbetskläder när du ska snickra? Använder du spegel? Vi bär alla ett klassiskt persona som vi hela tiden anpassar och uppdaterar för att stämma med vår omgivning. Att ditt persona nu även finns i digital form gör inte livet farligare, svårare eller mer utmanande. Det handlar om att vara ett med tiden. Att mäta din puls och visa den i realtid på internet eller att låta lunchens motionsrunda publiceras via Runkeeper känns idag bara som en del av din digitala personlighet.
Många pekar på att det är just tjänster som idag står för värdet. Det som vi är beredda att betala för. Plattformar, operativsystem, processorer och kommunikation har redan förpassats till oväsentligheter. Det är Appen, applikationen, programmet som gör något positivt för mig, som är värdet.
Öppet är rätt
Så rätt allting blir när man tror på rätt sak. Självuppfyllande profetior har sin alldeles egna behagliga smak. Många har säkert berättat för vänner att alla adresser i vårt ursprungliga internet nu är använda. Att vi nära nog omärkligt kommit över till IPv6, nästa generation av internet, bryr sig få om. Med ett 128 bitar brett adressfält kan IPv6 nå tre med trettioåtta nollor efter sig unika apparater. Det är väldigt många men det sades också 1971 om IPv4 med sina 32 bitar för adress. Datanätet bestod då av två datorer. Att man ändå beslöt att låta systemet omfatta fyra miljarder unika adresser är häpnadsväckande framsynt.
Ett globalt och ickepolitiskt datanät är ett måste. Utan fri och okontrollerad transport av data kommer molnet, The Cloud, aldrig att bli verklighet. Det kan inte vara så att vi ska behöva tänka på att stänga av datatrafiken, av kostnadsskäl, i våra mobiler bara för att vi hamnar utanför den lokala nätleverantörens värld. Att vi sedan kommer att slänga tusentals kronor på tjänster som levereras via nätet är en helt annan sak.
Affärsmodellen för den öppna källkoden står stark. Det går inte att klara av att skapa molnet utan öppenhet. Utan molnet kan inte de många miljarderna internetprylarna fungera. Utan de små sensorerna kommer vi inte att nå Utopia.
Quod Erat Demonstrandum,
vilket skulle bevisas.
Arkiverat under: Jan Zettergren, Linuxspalten | Taggat: Adam Dunkels, IPv4, IPv6, SICS | Lämna en kommentar »
